ibland saknar jag att ha en riktig blogg. som det var förut. när jag var svår och fotade allt å la upp å fick kommentarer å skaffa vänner. verkligen ansträngde mig å redigerade bilder i timmar eftersom det var skitkul. tänkte på bloggen jämt i perioder, hade det som intresse. men ibland önskar jag att jag hade varit mer anonym på internet. inte lagt upp en enda bild utan bara skrivit. men åandra sidan - hade jag gjort det så hade jag inte haft mina fina vänner som jag träffat i cyberspace. typ nadja och jennifer. de är guld värda. jag älskar fotobloggar. bilddagboken var fan heligt. jag har varit ledig från jobb å skola i två dagar nu, i väntan på fredag. jag har, förutom att promenera runt stan och hälsat på pappa i märsta, läst bloggar. inser att jag inte har särskilt stor koll längre. men alltså det är något med de kreativa brudar, gärna ute på landet (de använder internet bäst å anstränger sig eftersom de söker liksinnade där, been there) som gör saker och dokumenterar å lägger ut å delar med sig, inte bara av vardag, utan även tankar å idéer å hemlisar. fucking gemenskap alltså. näthatare kan dö. att tycka modebloggar å fotobloggar e töntigt är så jävla lame. särskilt om man e kille. min kille tycker det e lame. pinsamt å töntigt. det gör verkligen de flesta killar. men alltså klart de gör det för de får inte vara med. i gemenskapen. fina fina brudgemenskap. det värsta som finns är pretton som tycker att allt ska göras "på riktigt" å att bloggar är oseriöst. asså, klart det finns oseriösa bloggar, det är en fucking rättighet. på min kurs i praktisk svenska fick vi under ett seminarium titta på ett papper med utdrag från olika texter publicerade i olika sammanhang. alla i klassen tyckte att det mest provocerande var ett textutdrag författat av en ca 13 årig tjej på hennes privata blogg, medans jag tyckte att det mest provocerande var en journalists dåligt formulerade text publicerad i metro. fattar ni vad jag menar? olika forum - olika läsare - olika förväntningar. för asså, i min privata blogg får jag skriva precis vad jag vill å jag får skriva det exakt hur jag vill, blanda bilder med text hur jag vill, skriva osammanhängande med dåligt språk å formulera mig konstigt å snacka skit. jag får dessutom redigera å ändra hur mycket jag vill. mina klasskompisar skulle antagligen tycka denna text var YTTERST provocerande. alltså serri, folk på universitetet är sånna freaks, vet inte hur många gånger under en skolvecka som jag tänker: vem bryr sig??? är antagligen ingen grym elev på det sättet. anyway, jag är skitdålig bloggare, är inte ens en bloggar, önska egentligen inte att jag fortfarande försökte vara aktiv men tacka vet jag brudarna som fortsätter vara det. ni är det coolaste jag vet å jag vill aldrig sluta se bilder på vad ni äter å vad ni har på er. eller läsa om riktiga tankar. DET E INTE PINSAMT det e skitcoolt. jag brukar dö av pinsamhet när jag går tillbaka å läser min blogg. det räcker med att gå tillbaka typ en månad så ba ehhhh, vem e jag? ska sluta göra det. att bjuda på sig själv e skitbra. att ta sig själv på allvar i stunden e skitbra. självdistans e skitbra. posa e skitkul!!! å man blir snyggare då!!! hahaha asså en gång på klubben så skulle jag bli fotad, jag var 17 å lite ängslig å hade klättrat över ett staket för att komma in å ville se snygg ut på stureplan.se, freaket som fotade ba: posa inte se naturlig ut. asså man ba????? varför skulle jag vilja se ful ut? varför vill du lägga upp bilder på fula människor?? posa e coolt!! självutlösare e också coolt!!!  så slipper man dessutom freaks som säger att man inte ska posa. hejdå.

men älskling jag lovar att vi kommer skratta åt den gången jag kastade en blodig tampong i ditt ansikte under ett bråk.

nä skoja jag har inte gjort det. eller? 

annars har jag grinat hela kvällen över att jag fick F på min hemtenta. känns så jävla värdelöst att plugga något som man inte ens tycker är kul. fast åandrasidan tycker jag inte är kul att plugga något som är så kallat "plugg" = förväntningar å press. skitdålig på sånt asså. längtar efter hantverket dock. läser kursbeskrivningar i silversmide på diverse folkhögskolor där de ba:

För dig som under ett år vill ge dig tid att: Arbeta med skilda konstarter och hantverk. Lära känna olika material och arbetssätt. Ägna dig koncentrerat åt varje ämne. Låta den konstnärliga processen öppna dina ögon och locka dina händer att ta itu med material som väntar. 

ahh, formulerat som om det vore ägnat det armaste barn. ba kaffeköppen i ena handen och andra handen helt berädd på materialen. jag är waldorfbarn och ingen jävla hemtenta i världen kan få mig att ändra mig.

haha alltså ursäkta vilket konstigt inlägg. måste jobba lite på min image.

även fast min kille aldrig skulle erkänna det så vet jag att han visste att han var kär i mig första gången jag spelade hiphop för honom, vilket var första gången vi träffades. jag visste att jag var kär i honom när han spottade på min arm och sög upp det igen, vilket var kanske andra gången vi träffades. man väljer ju vad man gillar liksom. går runt med ett sugmärke i pannan just nu. 

amen excuse me (ursäkta mig) jag e kär, då får man. 

kan någon tjej bara göra en remix på denna låt? jag skulle lätt göra det om jag hade talangen. är helt besatt av tanken på den låten sjungen av en tjejröst. lyssnar och nynnar med i huvudet. typ en röst som denna. sex alltså.

har feber i amsterdam. lämnade festen klockan åtta i går morse, men nadja är fortfarande på fest - i snart två dygn. vad är väl en bal på slottet *äter en riskaka och somnar om* till denna

HOT BABES

men let it go, ingenting jag säger är sant.

ok jag ger det ett försök:

Lycka till med resten av livet när du insett verkligheten och tar ut tungan ur fittan.

inte riktigt lika bra som "kuken ur munnen." fan då. jag som verkligen ville säga något smart och kaxigt.

link

satt i rosendals växthus med min pappa och mina systrar i tre timmar i dag. regnet öste ner utanför. folk kom och gick medans vi pratade om viktiga saker. gjorde kanske andra obekväma med mina tårar, våra höga röster och skratt. känner väldigt ofta us against the world när det kommer till mina föräldrar och mina systrar. på gott och ont. det blev höst i dag och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. ena sekunden får jag för mig att jag ska gå ett andra år på min skola, andra sekunden känns det helt ologiskt att inte stanna kvar när jag ändå inte behöver fly från något som förra året. jag mår ju bra nu. jag mår bra av att vara hemma. men vågar inte känna mig hemma förrens rutiner infinner sig.

ps. din snusdosa ligger kvar brevid min säng.

kille jag legat med: "alltså, skulle du örfila mig så skulle jag sänka dig med en rak höger på en sekund. jag tror på jämställdhet."

samma kille som jag legat med: "om jag träffar en smart tjej så kan jag lätt sitta och prata med henne i flera timmar utan att tänka på att ligga med henne."

f.d bästa vän: "jag vill inte tänka på att tjejer bajsar, för jag gillar analsex så himla mycket och det förstör hela grejen."

kille jag var kär i: "jag gillar inte tjejer som är bra på saker."

kille: "jag är en tänkare och skriver mycket, men jag gillar att slåss också."

haha, en annan grej som var rätt gullig på F12. kille ba: "villduhanågot?" jag ba: "jag vill ha en cola!!" fick en sexa. rom å cola.

flirta är fan livet.

mvh tragisk single for life.

- bra hårdag.

- <3 kvällsljuset i min lägenhet. sånt jävla tjat.

eller den där gången när malwina frågade "och allt gick in?" fast hon skulle fråga om all mat ingick i priset då jag berättade hur mycket mat jag åt på min folkhögskola.

casual tvättdag.

haha alltså, röda linjen från östermalmstorg mellan tre och fem på natten. jag satt och fyllesov när killen som följt mig från östermalmstog helt plötsligt börjar BENFLÖRTA med mig. alltså, sätter sig bredbent med mina ben mellan sina och sakta närmar sig tills knäna och bena ligger helt mot varandra. jag som "sov" började töntle i "sömnen" haha. och blabla var barchef på blabla och självklart bor vi på samma gata i hornstull. jag var bara glad att ha någon att prata med under den promenaden hem, allt för att distraheras från smärtan i mina fötter efter mina skor. det var ju trevligt, enda tills vi kom till hans port och han frågade om jag VILLE HA EN KOPP TE? jag ba: du skämtar? och gick. men just hela grejen att alla bor i hornstull. jag och mitt "ex" träffades ju så på tunnelabanan ungefär samma tid på dygnet. vi började prata och det visade sig att vi bodde grannar. alltsåååååååå hahahaha. minnen. det var längesen nu. nu är jag full och käkar äcklig pasta. 

det märks på utsidan när man är lugn på insidan *munnen full av yoghurt*

älskar när man käkar glass framför datorn och råkar nysa (jag gör det ofta för jag jobbar i klädbutik=utvecklar extrem dammallergi) och glassen sprider sig som en perfekt stjärnhimel över skärmen. jag ba lägger huvudet på sned och säger naw och räknar stjärntecken.

blir deppig på en sek då jag inser att jag inte kan ett jävla skit om stjärnor. samt att min dator är täckt med glass.

är kärlekskrank i dag. om jag hade kille skulle jag väcka honom med den här varje morgon och sätta ribban direkt liksom. ha ha ha.

här har du en jävla bloggpost icka. jag jobbar tills mina hälsenor går av. min solbränna bleknar för var dag jag spenderar i källaren på PK-huset och jag sitter än en gång på övervåningen hos pappa i märsta, allt för att få ihop pengar till hyra. framtidsångesten, vem sa något?

är helt nykär i scrubs. det är min heliga stund varje dag, gissa varför liksom. men i dag när jag låg apatisk i sängen med datorn på magen så kom det en BÅLGETING. träffat en sån nångång eller? den ba dök upp från ingenstans, låter som ett jävla jetplan, stor som en jävla flygande häst. långsam är den också, som om den tar tid på sig att hitta sitt victim. försökte blunda och tänka på bee movie vilket jag alltid gör när det kommer en geting eller bi, men inte ens det funkade. jag blev så skärrad att jag var tvungen att… lämna huset. så nu är jag skitbrun.

livet ba: klara vad fan gör du? jag ba: livet håll käften.

stavade precis käften tjäften.

sitter i märsta och fyllekäkar, fast nykter.  det bästa med att ta sig hem med första tåget på morgonen är att hela hemresan blir skitlätt att förtränga, till skillnad från om man åker på dagen. sov på någons soffa tills första tåget gick. eller, jag försökte sova men katten stella var som ett jävla plåster. jag gick därifrån utan att säga något. somnar om nu, så jävla värdelöst att somna om klockan åtta på morgonen. men det är ett måste då jag ska låtsas som om jag aldrig gick ut. på en jävla söndag.

hornstull håll ut. jag kommer hem på fredag.

han ba klädde av mig och helt plötsligt langa kommentaren: rosa spetstrosor? really? hur tänkte feministklara nu då? jag ba: !?!?!?!?

 alltså gud surfar på mammas pc. efterblivet fordon. gillar att kalla allt elektroniskt för fordon. det är ju alltid lite av en ride att använda sig av elektronik? men hallå, min midsommarångest håller på att göra mig galen. generellt så hatar jag ju högtider, alla högtider förutom påsken. då har man inga jävla paket, ingen jävla snö, ingen jävla dans runt någon form av träd, ingen jävla tvångsumgås med släkt, ingen press, ingen tvångs-snaps och på matbordet står allt gott från julbordet dvs. laxen, potatisen i olika former, rommen, äggen, amen du fattar. påsken är så jävla fräsch till skillnad från alla andra högtider. midsommar är så jävla halvfräscht, därav ångesten. eftersom jag inte kan dissa det helt.

sjukt svåra år.

att köra runt för fort i hans bil med denna på högsta volym och hans ena hand på insidan av mitt lår. den enda sortens romantik som faktiskt funkar på mig.

shu.

alltid när jag kollade på min favoritfilm pretty woman när jag var liten så fattade jag aldrig varför richard gere ba: min första bil var en limousine. amen ni vet då när horan sätter sig i bilen och säger att han kör dåligt. och jag tänkte alltid AMEN FY FAN VAD KRÅNGLIGT ATT KÖRA RUNT EN LIMOUSINE? tänkte liksom inte att han kanske hade en chaufför som körde. inget jävla lyxlir i min lilla hjärna inte.

jag sov hos mamma i natt, hon skjutsade hem mig när hon körde till jobbet. när vi hade sagt hejdå så ringde hon upp mig tre minuter senare och ba "du, jag tänkte på en grej. om du någonsin träffar jonas hassen khemiri ute, kan du inte bara gå fram till honom och säga att din mamma vill att du ska gifta dig med honom?" mm ok mamma vi hörs.

det ironiska att ca 0 procent fattar min ironi. snygga tjejer kan inte vara roliga, alla vet. hur bra är denna?! så jävla usher-ish rnb. man vill ba grind slow.

hade för övrigt holy moment när denna spelades på trädgården i lördags. fuck me frank whatever ingen bryr sig.

fuck me good, fuck me long, fuck me numb. love me now, when i’m gone, love me none. love me none, numb numb numb.

"alltså, klara. för att vara så bling som du är… så har du en så jävla ful mobil" tim fågelstedt, 21 år.

hur gulligt ord är magplask? alltså serri, man ba *plaskar med magen* är så jävla dödspeppad på att bada i pool i dag. har druckit en hel kanna kaffe, gnisslar tänder, spärrar upp ögonen och ba magplask magplask magplask magplask.

kIlLaR OcH sÅnT

en kille jag legat med ringde och väckte mig i natt och ba helt seriöst: vad har du på dig baby?

jag ba: mammas lite för stora vita bomullstrosor som hänger lite snyggt i baken du vet (paus för gäspning) och en uttvättad sommarjobbstshirt från sigtunahem. själv då sexy? 

biiiiiiiiip.

lite som när man är ihop med en kille, börjar tveka och ba: om jag inte blir kär i denna kille, vem fan ska jag då blir kär i? precis så känns det i järna. precis så känns fan hela livet just nu.

ps. jag åkte hem. har skitmycket ångest över det.

jag och pappa har bråkat i tre dagar. lite jobbigt då vi bor under samma tak under juni månad och jag inte riktigt gillar känslan av att känna mig som 15 år igen. jag har undvikit bråket genom att aldrig vara hemma och festa konstant. har även haft anledning att ljuga om vart jag sovit givetvis. som om jag var 17 år igen. i dag när jag kom hem så försonades jag och pappa. han bad om ursäkt, skämdes för att han hade tänkt helt fel. han grät när han berättade att han inte fungerar när vi bråkar. att jag är pappas flicka och att han har gått runt hemma och låtsaspratat med mig även fast jag inte varit där. jag gråter nu igen när jag tänker på det, det var så sorgligt när han berättade det. det är ju våran grej att gå runt och prata osammanhängande med diverse dialekter, gärna på tre olika språk och han är ju faktiskt den roligaste jag känner. min pappa. han sa att hans hjärta brister av oro varje gång jag går ut om nätterna och att han blir alldeles varm inombords varje gång jag kommer hem, även om det bara är för en dag, en helg eller en månad. mina tårar rann när jag sa att jag måste få vara minsta barnet och kunna få komma hem när saker kör ihop sig, vilket han vet att det gör ibland när man försöker få ut det mesta av livet och förverkliga sig själv så mycket som möjligt genom att ha roligt, något som både mamma och pappa har lärt mig värdet av. men som pappa glömde bort för någon dag och började jämföra med andra familjer. jag har hela tiden insett att bråket berodde på pappas nya tjej som också bor där nu, vilket han antagligen också fattade i dag även fast han inte erkände det, men det viktigaste är att han insåg att han svek mig. family life alltså, så jävla viktiga grejer. barn är alltid barn till sina föräldrar. hur som, vi torkade tårarna, kramades och gick ut och övningskörde istället. jag, bakis as hell och pappa som sov halva vägen även fast jag inte ens vet hur man korsar en väg eller lämnar företräde. ingen kom till skada. imorgon åker jag till waldorf town i en vecka, also known as järna. vet inte riktigt vilka människor jag kommer möta där eller vad min uppgift där kommer vara men det blir nog bra. jag vet att jag får ekologisk mat, husrum, får låna cykel och vakta konstutställning. bara jag slipper festa fem dagar i rad nästa vecka också. i natt hamnade jag förresten på en fyramannafest i ett spökslott, en bilfärd och en liten båttur bort från stan. han som körde var full och jag var full och dansade i baksätet. vi körde in i fyra båtar när vi lämnade hamn. spökslottet var nedgånget och det finaste jag sett. där hände det lite nya grejer att berätta för barnbarnen. nej fy fan nu har jag fått nog. LITE TANKAR BARA I DEN STILLA SÖNDAGSMISÄREN FRAMFÖR TEVEN.

detta händer ofta på clubs och liknande:

läser stockholmsbloggar, modebloggar eller livsstilsbloggar eller klamydiabloggar, what ever.  inser att det är alltid är mycket partypicks då de ba *bättrar på sminket* skrattade så himla länge när jag försökte föreställa mig någon av mina kompisar bättra på sminket på fyllan. förutom icka då, som gör allt såntdär jävligt bra. men ändå. kan fan inte minnas när jag "pudrade näsan" senast, om det nu har hänt. jag tar på mig skiten innan det är försent, sen om allt hamnar fel i slutet av kvällen så får det vara så. kan liksom inte komma på något tråkigare än att BÄTTRA PÅ SMINKET? eller typ tvätta bort smink? HUR TRÅKIGT?

detta är en eventuell förklaring till varför ingen på min skola känner igen mig på bilder, de ba "men jag har liksom aldrig sett dig i smink förut" jag ba no kidding? för det är det tråkigaste jag vet.

hatar fan folk som säger "asså i dont do nattbus" ELLER ännu värre "asså jag åker inte nattbuss" som om det vore det mest utvecklingsstörda fordonet där man kedjas fast i avgasröret och släpas hem. ba mm ok du har råd med taxi alla fattar.

har kollat på teve för första gången på skitlänge i dag. förutom att catcha up med alla reklamer folk typ citerar (hatar sånt lika mycket som taxihororna) så upptäckte jag att mamma har massa kanaler på sin lilla boxer. hette typ viasat fotboll eller något annat fantasifullt där de visar massa premier league vilket är det bästa att somna till!! lyckan då jag öppnade fönstret brevid sängen på vid gavel och sov middag till ljudet av kommentatorer och läktarljubel som gör sig så jävla bra i tevehögtalare. det öppna fönstret bidrog med ljudet från fåglar och löv i vind vilket är mitt tredje favoritljud att somna till, efter ljudet från långholmsgatan som ligger tvåa.

snygghetsrankade såklart alla spelare innan jag somnade. var lite svårt med omdömet då jag inte hade glajjer på mig och teven stod lite för långt bort, alla var så sexigt suddiga som den bästa vinfylla. samma sak med omdömet där. och namnen som jag inte minns

vi var i new york i en liknande lägenhet som den du bor i hornstull

jag fick en ångestattack och började gnissla tänder. jag försökte förklara för dig men du gick in i ett annat rum och satte dig vid datorn. jag satt ihopfallen på golvet och försökte prata men det var som att det enda min käke kunde göra var att pressas ihop. jag kunde inte öppna mellan mina tänder, försökte skrika att du skulle ringa ambulansen. det gjorde så ont i hela huvudet av tyngden i käken. till slut kom du ut och satte dig bredvid mig på golvet och tog upp telefonen. du slog ett nummer, la ena handen på min rygg och höll telefonen mot mitt öra, såg allvarligt på mig. mina käkar pressades fortfarande mot varandra och jag kände hur tänderna började ge vika och lossna, blodsmaken i munnen. jag kollade på dig i panik och försökte få dig att förstå att jag inte kunde prata, när jag sedan försökte få kontakt med personen på andra sidan luren genom att mumla hysteriskt genom tänderna som lätt lossnat så började du asgarva och tog bort telefonen från mitt öra, då du hade ringt ett slags skämtnummer. sedan sa du något om att ringa din kompis farsa som var någon typ av läkare istället och gick ut ur rummet och kollade ner på din iphone, chattandes med någon på facebook. utan en tanke på att faktiskt ringa någon som kunde hjälpa mig. jag satt kvar på golvet och försökte spotta ut blod och dregel men det rann mest då min käke inte gick att rubba och det var som att mina läppar hade tappat känseln. jag försökte fånga mina tänder i båda mina händer som jag höll framför mig. jag grät och grät och kände hur varje tand lossnade då min käke pressades ihop mer och mer, men du tog mig inte på allvar ens när jag visade dig mina tänder i händerna och skrek att du måste hjälpa mig. jag försökte hela tiden tänka logiskt, vad måste fixas? vem ska jag ringa? hur ska mitt liv bli utan tänder? samtidigt koncentrerad på att inte råka svälja någon av tänderna längst bak. kräkreflexer. 

sen vaknade jag. hade sovit i en timme och min käke var helt öm av att jag bitit ihop den så hårt och pressat tungan mot tänderna. jag hatar dig så jävla mycket, för att du förnekat mig, förträngt mig, lämnat mig ensam.och när jag mötte dig på gatan häromdagen så förnekade du mig igen då jag sa att det var konstigt att se dig, precis som du förnekat mig hela tiden.

jag är så jävla dålig på att hävda mig, jag är så jävla dålig på att be om hjälp. jag ska alltid klara mig själv även när jag inte är kapabel till det vilket logiskt nog gör mig jävligt ensam. och haha, jag hånglade med en kille i helgen som känner mig på ett ytligt sätt, han sa att han har en stark bild av mig som en väldigt självständig person. ironiska jävla fittliv.

hornstull tidaholm hornstull märsta full och bakfull.

jag tror att den enda räddningen om jag får en son är att uppfostra honom till homosexuell, så när han kommer ut, om han nu gör det, så blir det liksom: mamma, jag gillar tjejer. hur ödmjuk skulle den killen bli? jävligt ödmjuk tror jag. längtar lite att efter att presentera min son "det här är min homosexuella son pelle, två år" ska fila på denna idé i förberedande syfte.

jag frågade om en stol runt bordet var ledig. en kille la armen runt mig och hans kompis tog tag i champagneflaskan och försökte hälla upp något men insåg att flaskan var tom och två andra killar bara skrattade och en annan puttade på mig och sa "GÅ HÄRIFRÅN" och jag svarade "jag är påväg" och han med armen runt mig sa "nej stanna" och la den andra armen runt min midja och jag försökte ta bort den och den andra killen som såg arg ut  sa med högre röst "GÅ jag vill inte se på dig" och han med armar och händer sa "nej jag vill att hon ska stanna" och tog hårdare runt min midja och medans jag försökte ta bort hans händer så fortsätta den andra killen putta bort mig och sa "DU GILLAR ATT SUGA KUK VA? GÅ" jag drog mig loss och försökte behålla värdigheten men den bara försvann bort tillsammans med allt annat som pågår i mig just nu.  och allt jag gjorde var att fråga om stolen var ledig.

shit. you guys, jag kan inte följa med ut ikväll. en kille jag legat med ringde nyss och berättade att han är gravid. jag måste hem och ringa honom. vill höra hur han mår och vad vi ska göra. men vi hörs sen!

eller så skiter man i det, säger att man ska ringa sen och går ut och super utan att säga ett ord till någon.

lol livet.

en annan lite kul men jävligt irriterande grej är svenskar som åker till, låt oss säga indien, där de gör allt för att inte vara turister. man bara okej, så om du sover på en sten ute i djungeln, istället för i en säng på ett fint hotell vilket du skulle ha råd med, då är du helt plötsligt inte turist längre? du förvandlas alltså till en indier, där och då. på din sten i djungeln.

är detta det där med att finna sig själv som alla snackar om?

haha skulle vilja ha en diagnos med tanke på mina senaste blogginlägg, samt min inställning till livet och vardagen lately. inklusive break down inför lärare vilket ledde till att jag fick fria händer denna vecka att göra vad jag ville? det är fan så ens studier ska vara i dessa yngre äldre år. eller fan, alla år. heja mina lärare som gillar att kommunicera. skitsamma. men alltså blogg är så jävla bra för självinsikten. så länge man skiter i paris fashion week eller någon annan jävla week. förutom mens-week. spontant menar jag ju mens som i menstruation men mens-week som i man är ju också lite kul. en vecka bara för männen! bra idé ju! en vecka då de bara får fördelar och företräde

och förstoppning. bara lite brain storming alltså.

obs. don’t get me wrong. jag gillar fashion, men inte på det bildbajsande sättet. alla fattar vad jag menar. då ens ångest går ut på att man har samma tröja på sig som dagen innan, på DAGENS outfit-bild.

kul att jag typ måste åka på klassresa till min egen hemstad för att ta mig tid att vara lite kulturell och gå på utställningar. stirrar bara blint i ölglaset annars. 

har precis avslutat ett samtal med pappa. han pratade om sommarjobb. jag försökte förklara, men han föreslog bara att jag ska jobba på ica. jag skulle så jävla gärna känna mig motiverad att sitta i en kassa på ica, men det går inte. och en gång hörde jag mig själv säga: men pappa du vet att jag inte vill övningsköra om jag inte får köra mustangen.

gick liksom in på apoteket i dag men vände och gick ut tomhänt eftersom det viktiga jag skulle köpa var för dyrt. vem försöker jag lura?

en annan effekt av att vara fattig är att jag numera hatar prylar. alltså, grejer är det värsta jag vet. i framtiden vill jag bara äga en fräsch lägenhet innanför tullarna=lätt att få uthyrd, tillräckligt lite möbler för att det inte ska vara skitjobbigt att flytta och typ inte mer kläder än vad det ryms i en (1) resväska (lägg på två nollor. dagens ångestsituation) det där med att ha lite kläder kräver förstås att jag typ återföds som någon helt annan. vilket skulle vara katastrof. men alltså fatta, den materiella friheten! blir lite kåt.

känns så jävla logiskt att ha ångest över att man har för mycket grejer när man har det så jävla bra i övrigt. man måste ju fokusera på något. ännu en ursäkt. sorry jag har inte tid att engagera mig, min ångest över min materiella lycka är för stor. 

jag som alltid trott att jag älskar överflöd. jag hatar fan överflöd. överflöd är fan allt som är fel med världen. vill bara skrika ge till de fattiga men jag hejdar mig, för det formulerar inte alls det jag vill säga egentligen.

fan vad trött jag är nu. känns typ inte ens som om jag har rätt att vara trött med tanke på hur bra jag har det. eh. måste lägga ner, vart kommer detta i från? ett så jävla ointressant sätt att förhålla sig till världen, ba: jag såg en dokumentär i går på svt och fick insikt och förstår nu världen. de mest uppenbara sakerna. man ba ja okej och ditt största problem är att klä dig anstädigt och orka gå upp i tid till fukostbuffén varje morgon? sånt jävla överflödshoreri.

fast egentligen är ju allt i sin ordning. hellre hora än madonna, så att säga.

god natt efterblivna liv.

ibland blir man lite full.

waldorfbarnet i mig ba äntligen.

flytande tusch igen.

på min student när pappa höll tal och han skakade på handen och ingenting han sa var sammanhängande och när han avslutade med "jag vet att det är jobbigt nu, klara. men det blir bättre." så önskar jag att jag bara hade rest mig upp och gått därifrån, istället för att ta ansvar för den goda stämningen i rummet. 

månaderna, veckorna och dagarna innan och efter hans tal skrek jag ut hur mycket jag hatade honom. vi bråkade tills jag låg vid toaletten och trodde att jag skulle spy av ångest. han hade ljugit för sig själv och för mig i typ hela mitt liv och ingen kan ljuga så utan att bli avslöjad. 

i dag ringer jag pappa när jag är ledsen. han är antagligen den enda mannen jag respekterar helt och fullt på denna jord (detta är helt klart ett problem som egentligen bara beror på mig själv) kanske för att jag vet att han är uppfostrad av de fyra kvinnorna i vad som brukade vara våran familj. och av samma psykolog.

vi försonades någonstans på vägen. jag flyttade hemifrån och han började stå upp för sig själv och sina val istället för att ha en ursäkt för allt. han ber om ursäkt ibland fortfarande, när han tror att jag är mamma och inte jag. samma tydliga rädsla för att göra fel. som när vi var på konsum och han skulle köpa en köttbit för 200 kr och jag sa att jag aldrig skulle köpa en köttbit för 200 kr och han började försvara sig, när han egentligen skulle säga: håll käften jävla unge jag vill köpa den här köttbiten för jag är en vuxen person och jag tjänar hundra gånger mer än dig och jag gör vad fan jag vill med mina pengar. 

så jävla konstig grej det där med uppfostran. jag har världens mest högpresterande föräldrar. de gör allt, särskilt för oss barn, och lite till. grejen är väl att jag alltid har sett det som något positivt, alltså typ: jag är inte bortskämd, jag ser det som varje förälders ansvar att ta hand om sina barn och hjälpa dem med allt, på så sätt kommer jag hjälpa mina barn och förhoppningsvis de hjälpa sina barn osv. och det ska då göra världen till en bättre plats. 

men alltså, jag vill inte att mina barn ska gå runt med känslan att de är skyldig mig något. fine line det där, hur ska jag veta vad mina föräldrar gör för min skull, för att de vill det och inte för att de presterar. vi pratar om det ofta och jag kan bara lita på att de gör vad fan de vill.

min poäng är att jag ska fan aldrig kommer bli en högpresterande och duktig person. jag ska vara uppmärksam, närvarande och bry mig om allt och alla av betydelse, men jag tänker fan inte prestera. jag kommer fortsätta googla saker som "khadaffi" och "koka ägg" så länge jag lever och jag tänker inte börja oroa mig över livet förrens mina kompisar slutat säga: jag har alltid kul med dig. 

kommer ganska ofta på mig själv tänkandes att jag ska skriva en bok med titeln: öppet brev till alla mina pojkvänner.

eller typ: jag har legat med din pojkvän. 

fattar inte varför egentligen. töntig titel med töntigt innehåll. jag måste verkligen komma över min tonårsnostalgi. lite som när jag är frustrerad och arg på en kille och tänker om och om igen: I WANT TO BEAT HIM UP WITH A STICK. detta uppenbarar sig alltså i mitt huvud varje gång? försök hitta en tillräckligt bra pinne liksom

ja okej, jag ser mig själv ramla runt i buskarna utanför berns vid fyratiden. på jakt efter en pinnjävel, målmedveten och skitfull. typ, bryter av ett träd. som mer liknar en kvist.

killar alltså. grattis på internationella maktpittdagen förresten! det firar vi varje dag förutom i går. jag gillar inte killar, jag kan bara inte leva utan dem. alltså, jag äter inte kött för att jag tycker det är gott, jag äter kött för att jag hatar djur. precis så. typ.

krokimåndag.