i’d rather go blind

(bild två från zackes familjealbum "new york" på facecock.)

fashionweekclosingpartyblabla och bad hands på 2.35:1

Ibland känns det så jobbigt att få frågan "jaha, vad gör du annars då?" på kursen eller på jobbet. Alltid, ALLTID när jag berättar att jag har varit hemma med Doris mer eller mindre heltid senaste året är det nån som säger "OJ, är du mamma? Det trodde man inte!" Nähä heheh heh.
Alltså säg mig: VEM tror man är en mamma i sammanhang utan barn? Det är väl inte direkt som att man ser på någon i ett klassrum på SU eller i tunnelbanan att den har en hög med barn där hemma?
Varför tror man inte att jag kan vara en mamma? För att jag är ung? Ja. Men hallå, är jag verkligen SÅ ung? Jag skulle ju inte gå på universitetet om jag inte i alla fall gått ut gymnasiet. Är det så himla oanständigt? Eller är det för att jag ser oskyldig ut? Man kanske tänker sig att jag aldrig får/vill ligga? Är det för att jag lever på csn? Det kanske verkar oansvarigt att inte ha en karriär än? Är det för att jag inte är typ 35? För att jag fnittrar mycket?
Såhär är det: man KAN få barn före sina äldre syskon. Man behöver inte vara färdig med en utbildning för att bli gravid. Man behöver inte va gift för att bli gravid, eller överhuvudtaget. Man behöver inte ens va i ett förhållande. Man kan bli glad över ett litet foster samma år man ska fylla 20. Även om man aldrig ens tänkt tanken eller kunnat föreställa sig att det skulle kännas kul med barn så kan man bli glad och tänka ok lilla foster, nu gör vi det här.
När vi ändå är igång: man kan va ihop med en kille i mer än tio år utan att förlova sig. Man kan va homosexuell och gifta sig. Man kan va över trettio och inte ha familj. Man behöver inte gå på babysim med sin baby. Man behöver inte bo i hus på landet när man blir stor om man inte vill.
Jag trodde det var sånt man visste.
Vem får höra "ja, det ser man på dig" när hon berättar att hon varit hemma med barn sista tiden? VEM?!

gick till högkvarteret och drack mineralvatten med lime, medans mamma ville bjuda på öl. och jag gick hem klockan elva. skyller allt på lost säsong ett.

godnatt.

väcktes i förmiddags av att mobilen ringde:

vs.

vill ju bara vara rihanna. 

osminkad otvättad otaggad vs. sminkad clean och full

jucka, why not.

lite om min pappa. jag saknar honom alltid när jag ser kjell bergqvist, tommy körberg och claes malmberg. det kan ha att göra med att de är skolade i samma branch vilket egentligen gör dem alla ganska lika på diverse sätt, men alla får mig helt enkelt att tänka på pappa. i omåttligt svärande och syrliga kommentarer på ett sjukt överdrivet och övertrampade sätt helt utan hänsyn (kjell) allvar goes humor, berättarinelvelsen, lite förvrängande och övertygande. sättet att säga "jaaaa" (tommy) humor, näsan, hårfärstet, kroppspråk, kommentarer och att spåra helt, framförallt musikaliskt genom att hitta på egna sångtexter och melodier (claes) man kan sammanfatta det med att min pappa är otroligt karismatisk, musikalisk, improviserande på ett briljant sätt, charmig, helt befriad från gränser med en touch av damp, otroligt underhållande samt smart och pedagogisk. såna egenskaper jag alltid beundrar och uppskattar hos andra.

ps. jag hatar såntdär jävla åh jag är bästis med mina föräldrar-trams. det här är inget sånt. vi är inte bästisar. jag står inte ut med honom för det mesta. allt har sina för och nackdelar. vi bråkar oftast över att han är en jävla envis pain in the ass. det här är mer ett slags erkännande. för han är ju faktiskt det roligaste jag vet, egentligen. 

säg för i helvete inget till honom.

är hos mamma över helgen. köper spetstrosor på ica maxi för 19 kr. äter tills jag knappt kan andas, tycker att mättnadskänslan är den tråkigaste i världen. när jag inte äter kollar jag på teve. gärna båda samtidigt, tills jag somnar. skrattar högt åt stjärnorna på slottet innan jag somnar om igen. jag sparar pengar. får fyllesamtal, vill inte vara full. får samtal från indien, z som ringer och berättar att han räddat en indier från att drunkna och m som berättar hur myggbiten hon är. vill åka till indien. den nya planen är att jag ska gifta mig med en indisk prins (som är bosatt i london) med den där perfekt kammade frisyren med den lilla locken och fina kindben. indier är ju typ värsta snyggingarna om de är snygga. på riktigt. it’s a plan. rik som fan ska han vara. och han ska säga baby du får köpa hur många spetstrosor på ica maxi du vill.

jag är ensam. höll Z hand hårt i sömnen i natt. åt frukost och rökte cigg som vanligt i hans kök i morse. vinkade av honom när han åkte mot arlanda, indien och M som väntar på honom i bombay. de två människorna som jag egentligen inte kan vara ifrån har lämnat mig i sex veckor framöver. jag tog fyran hem från skanstull där jag sagt hejdå till Z, hade solen i ögonen. la mig direkt i sängen. somnade till freaks & geeks. vaknade lika tom. klev ut i kylan senare under dagen, tog upp mobilen för att ringa molly för att säga att jag skulle gå en sväng på stan och komma över sen. la ner mobilen igen när jag kom på att jag var ensam. gick runt runt runt planlöst och förfrös kinderna. snön under mina fötter och den höga musiken i mina öron gjorde det svårt att kunna stanna, svårt att andas och svårt att dra halsbloss. kollade på den missfärgade snön och tänkte på varm sand. det har gått en dag utan M, en halv dag utan Z och de är allt jag tänker på. jag går sönder. de är anledningen till att jag har kunnat skratta överhuvudtaget den senaste månaden, anledningen till att jag aldrig velat sluta dansa, de som har hållit mig trygg i otrygga situationer. jag kan inte simma runt i denna ankdamm själv utan någon som fiskar upp mig, där allt jag gör är att jobba och festa och jobba igen dagen efter det, vara bakfull men ignorera detta, stressa bort alla suddiga minnen från natten innan jag ens hunnit ångra dem, förlora hela självrespekten genom självförnedring och förvandlas till människohatare som serviceperson under en hetsig klädrea. och hur ska jag nu kunna avsluta den jakt jag har påbörjat men som jag insett skadar mig. att hela tiden leta efter känslor som inte finns och få blåmärken på insidan av låret från någon killes höftben. killar som tror att jag inte bryr mig eftersom jag inte tror det själv. eller som slutar höra av sig eftersom jag verkar bry mig, verkar tro att det är någonting. varför skulle jag? eller killar som lämnar och åker hem till sin flickvän. så kan flickvännen, killen och den smutsiga kuken leva lyckliga. förstå att jag bryr mig nu. jag har bara förvrängt, förträngt och behärskat mig alldeles för länge. och ja, jag vet att jag inte är helt ensam egentligen. men det är jävligt svårt att inte känna sig ensam när man blivit utnyttjad och misshandlad av sitt eget beteende. och när de enda personerna som kan mig och historien helt inte är närvarande.

vill ju bara ligga i M’s säng med mina bästa vänner och skratta åt Z som inte själv vet vad han håller på med. höra deras skratt.

1 år.

hade förfest nummer ett
gick till strand som var tråkigt
vi gick tillbaka till mig igen och hade förfest nummer två
sen gick vi tillbaka till strand som plötsligt var mycket roligare.
jag skulle gissa att mina grannar älskar mig.

klara & jackies new workout plan,
i need that girl in my life.

onsdag: jag och jackie firade en hård jobbdag med vinfylla och dirtydancing med bästa vännerna på ett tomt spy bar. torsdag: kom hem och tog världens längsta dusch. de bästa julklapparna är de man köper till sig själv. min är klädd i dun.
god poser-jul, photoboothlovers.

i går hade jag och zacke lite quality time. drack gratis på hans jobb. beställde allt vi kunde komma på. raggade lite på bartendern, jobbade mig upp på en förstaplats i hans led. dansade dirty på spyan. åkte hem och åt keso. mådde skitbra på jobbet i dag.

OH SCARLETT

jag och pappa går förbi ett cykelställ, där cyklarna ligger på varandra i en enda stor hög. och han utbrister med svensk-engelsk-indisk bryning: men gud vad här ser ut som en sopptipp! klara, du borde ta en bild på detta, och kalla den “lots of bicycles lying on the ground.. doing dirty things med varandra.”

igår åkte jag till märsta för att lämna in min dator som inte fungerat normalt på två veckor. men som visade sig fungera fint när killen som skulle laga den startade den. så i dag skjutsade pappa mig tillbaka till stan igen. för att jag ståendes utanför min dörr, med två matkassar och en dator, fick den stora äran att upptäcka att jag har glömt mina nyklar i hallen. hos pappa. i märsta. så vi fick lämna allting hos min syster som bor runt hörnet och åka tillbaka till märsta igen. så att jag sedan kunde ta tåget tillbaka till stan igen, hämta alla grejer hos sofie, bryta axeln på vägen till min lägenhet. men jag kom hem tillslut, låste upp min dörr, kopplade in datorn. som inte ville starta. 
tur att mina lakan är nytvättade, för jag tänker lägga mig under dem tills sent imorgon. 

white trash.

leker lite cirkus här hemma.
skinnstövlarna köpte jag för 40 kr idag.

komplex.

förfest 1: middag och drinklekar hos matilda
förfest 2: jag, jackie och cava hos mig

blåmärke på benet.

baby j fyllde 18
nu kan vi äntligen vara farliga tillsammans.

var SÅHÄR nära att boka en resa till indien i dag för nästan inga pengar alls
men eftersom planet går på torsdag och de nya reglerna säger att det tar tio arbetsdagar att få visum, så blev det inget.
vill dö i mörkret.

have fun.

gynnings tips mot höstdepression:

1. shoppa
2. sminka sig
3. gå på diet

jag kan sätta ord på vad jag är rädd för! på riktigt. en rädsla som följer mig i allt jag gör, vare sig det är jobb eller random fun stuff. en rädsla som följer mig i alla mina relationer, om det så är med min mamma, mina syskon, mina kompisar eller pojkvän eller bara någon kille jag ligger med i bland. det spelar ingen roll vad det är, det är samma rädsla! jag trodde det var manshat, jag trodde det var prestationsångest, jag trodde det var en rädsla för att göra fel, säga fel. egentligen så hör allt det där ihop med min rädsla, men here it goes: jag är skiträdd för att bli utnyttjad! det är ju så enkelt. när jag inte kan ta ett jobb för att ångesten är för stor att jag ska ta för lite betalt - rädslan för att bli utnyttjad. när jag sällan eller aldrig tar hjälp från andra och håller saker hemliga till sista sekund - rädslan för att bli utnyttjad. jag vill nästan alltid överraska andra istället för att bli överraskad själv - rädslan för att bli utnyttjad. jag är aldrig så cool som när jag är skiträdd eller asnervös - rädslan för att visa sig svag vilket är en öppning för någon annan att utnyttja det. och det där manshatet, att jag aldrig ligger med en kille som inte varit övertydlig med att han är underlägsen eller på samma nivå rent känslomässigt, han måste dessutom ha bevisat att han förtjänar att ha sex över huvudtaget, men framförallt att han inte skulle vilja vara någon annanstans än just där med mig, då. jag själv visar aldrig riktiga känslor förens det är för sent. alltså - rädslan för att bli utnyttjad, all over. det är ju bara för att killar överlag ofta utnyttjar tjejer och tvärtom givetvis, men det har jag inget exempel på. om jag inte nyss nämnde mig själv som ett exempel. hur som helst, jag kan sätta ord på min rädsla nu! måste bara lära mig att hantera det istället för att låta det begränsa mig, eftersom ingen människa kan leva utan att visa sig vara sårbar eller svag när man verkligen är det. jag vill inte vara en ignorant bitch hela livet. synd bara att jag gillar killar som tar fram den sidan hos mig, som hanterar den. som låter mig slå dem i ansiktet utan anledning mitt på gatan och avfärda dem precis som de avfärdar mig… jag gillar ju det. det var inte meningen att det här skulle bli en text om min relation till killar bla bla (än en gång manshatet, varför skulle jag ens skriva mina tankar om dem, eller jag menar varför skulle jag ens ägna dem en tanke. jag hatar ju dem. läs: är rädd för att de ska utnyttja mig) anyway, jag har åtminstone satt ord på min rädsla för utnyttjande. eller, jag har väl fattat att man kan använda ordet utnyttja. känns som om den här texten var helt meningslös.

glöm allt för fan, jag har inte lärt mig någonting.

väcktes av zacke som kom direkt från efterfest i new york
åt middag med familjen
hängde mest med doris som dödade mig med sin charm, som vanligt.

- jag kan verkligen inte ha vin hemma.
- pappa, du har precis byggt en vinkällare?

samtal med telefonförsäljare:
- får man cykel på köpet? inte det? herå.

jag har hängt med min pappa i ett dygn
det är lagom ungefär.

(WHEN I WAS A KID
huden gör ont trots att ytkänslan är försvunnen. strupen och bröstkorgen vrider sig och skriker av andnöden. vaknar fast jag egentligen aldrig sover och springer fram till fönstret en gång i timmen när luften i rummet tycks ta slut. kall men varm. kvider av magsmärtor, biter i den blöta kudden. känner fötterna gå utan att huvudet följer med. ihopkrupen på golvet brevid toaletten i väntan på att spy av ångest, fast allt jag lyckas göra är att öppna munnen. sen ingenting. tappar förmågan att kunna röra mig bland lakanen, försöker ropa på hjälp men minns inte hur man gör. lyckas välta ett glas brevid sängen som krossas mot golvet och drar åt sig uppmärksamhet. armar och ben som hänger från en kropp som lyfts. det ilar i huvudet när gatuljusen ovan för en sekund susar förbi på motorvägen genom kisande ögon. ögonen trasiga, läpparna soriga. hyn fläckig och lika blek som väggarna på södersjukhusets psykmottagning.)

i dag har det varit svårare än på länge.

come home my BFF.

lämnade sängen för en stund
och gick ut och tog en (eller fem) öl.

ett slags nattlinne/morgonrock
för att jag säger det.

promenad och öl ungefär.

blev utslängd från spy bar för första gången i går. inte för att jag var för full, utan för att jag fick utlopp för en del av mitt manshat och puttade en äcklig 40+ dude som säkert köper sex på sina fina affärsresor. jag puttade honom kanske fyra gånger, slog honom i huvudet och skrek diverse saker, enda tills det kom två vakter och förstörde allt det roliga genom att separera oss. det måste ha sett ganska underhållande ut. jag gick igenom vad som hänt ungefär tre gånger med vakten och gick tillslut frivilligt ut, men deras sjuka princip om att båda parter ska bli utslängda i en sådan situation är ganska idiotisk. visst, nu följde alla mina vänner med mig ut därifrån, men om de inte hade gjort det så hade de alltså kastat ut en ensam nittonårig tjej tillsammans med en äcklig gubbe på gatan, free to go. inte deras problem, i guess. min parad av manshat fortsatte på bussen där jag skällde ut fyra lantiskillar som pratade om fjortonåriga tjejer samt kallade en viss person för bög på ett inte okej sätt. deras diss? "håll käften jävla söderfitta" OCH (hurra) min personliga favorit "du har små bröst." okej om han faktiskt hade sett någons bröst, men många lager kläder försvårade det hela även för denna unge man. det fanns bara ett svar:

de enda brösten du har sett är din mammas.

deprimerande:
kalla händer
ful sidecut (klippa eller inte?)
tillfällig stilkris
likgiltigheten
aldrig hungrig, aldrig mätt
stureplan.se
att ingen förvånar, allra minst jag själv
alkohol
att jag träffar pappa så sällan
grå himmel
hjärntumör
manligt ego och storhetsvansinne
"it-människorna" i stockholm som ser liakadana ut, jobbar med samma saker och verkar ha samma värdelösa, omedvetna värderingar (den yngre generationen)

ångestdämpande:
doris
hornstull
min lägenhet
det faktum att jag, trots min stilkris, kollar in i min garderob varje dag och är sjukt nöjd
second hand
presstop
svart morgonkaffe
lyxiga hudvårdsprodukter
photoshop
handelsavtal
killkompisar
att spendera tid hemma hos mamma, på landet
söndagsfilm med vänner varje vecka
indisk mat (palak paneer)
inspirerande storasystrar

försöker fokusera på det som är bra.

beauty
jenny